12 När männen i staden hörde hennes röst skyndade de ner till stadsporten och sammankallade stadens äldste.
13 Alla kom springande, hög och låg: det verkade alldeles otroligt att hon var tillbaka. De öppnade porten och släppte in de båda kvinnorna, gjorde upp eld för att få ljus och samlades omkring dem.
14 Då sade Judit med hög röst: »Lova Gud, sjung hans lov! Lova Gud, som inte har upphört med sin barmhärtighet mot Israels folk utan i natt har låtit våra fiender krossas av min hand.«
15 Så tog hon fram huvudet ur påsen, visade upp det och sade: »Detta är Holofernes huvud, han som var överbefälhavare för Assurs armé, och här är omhänget till sängen där han låg i sitt rus. Herren har dräpt honom med hjälp av en kvinnas hand!
16 Och så sant Herren lever, han som har skyddat mig på den väg jag har gått: det var mitt yttre som lurade mannen i fördärvet, men han begick inte någon synd med mig som kunnat fläcka och vanära mig.«
17 Folket greps av förundran, föll ner för att hylla Gud och bad samfällt: »Välsignad är du, vår Gud, som i dag har tillintetgjort ditt folks fiender.«
18 Och Ussia sade till Judit: »Välsignad är du, min dotter, av Gud den Högste mer än alla kvinnor på jorden, och välsignad är Herren Gud, himlens och jordens skapare, som ledde dig när du högg huvudet av våra fienders hövding.