7 Då man hjälpte honom upp kastade han sig för Judits fötter och hälsade henne vördnadsfullt. Och han sade: »Dig må man prisa i varje judisk hydda och bland alla folk som får höra talas om dig och fylls av bävan.
8 Men låt mig få höra vad du har gjort de gångna dagarna.« Med folket runt omkring sig berättade då Judit för honom om allt vad hon hade gjort från den dag hon lämnade staden till dess hon nu stod där och talade till dem.
9 Så snart hon hade berättat färdigt brast folket ut i dånande jubel, och staden genljöd av glädjerop.
10 Då Achior fick klart för sig allt vad Israels Gud hade gjort fylldes han av en orubblig tro på Gud. Han lät skära bort sin förhud och upptogs i Israels folk, dit han sedan har räknats intill denna dag.
11 När dagen grydde hängde de upp Holofernes huvud på muren, och alla män tog sina vapen och marscherade ut kompanivis mot de vägar som ledde ner från berget.
12 När assyrierna fick se dem rapporterade de till sina olika officerare. Dessa gick till generalerna, överstarna och det övriga högre befälet,
13 som i sin tur begav sig till Holofernes tält och sade till hans adjutant: »Väck vår herre! De fräcka slavarna har vågat sig ner för att utmana oss till strid och skall bli nerhuggna till sista man.«