5 Så snart israeliterna fick detta meddelande gick de alla mangrant till strid mot dem och fortsatte slaktandet ända fram till Choba. Likaså anslöt sig folket från Jerusalem och hela berglandet efter att ha fått bud om hur det hade gått med fiendens här, och männen i Gilead och Galileen satte in förödande flankanfall och trängde fram förbi Damaskus och området däromkring.
6 Men resten av Baitylouas invånare angrep det assyriska lägret och plundrade det och skaffade sig väldiga rikedomar.
7 De israeliter som återvände från dödandet tog hand om återstoden, och berglandets och slättens byar och gårdar blev rika på byte, ty det fanns väldiga mängder.
8 Översteprästen Jojakim och israeliternas råd i Jerusalem kom nu för att se de stora ting som Herren hade gjort för Israel och för att träffa Judit och lyckönska henne.
9 När de kom in till henne prisade de henne alla med en mun och sade: »Du är Jerusalems ära, du är Israels prydnad, du är vårt folks stora stolthet!
10 Det är din hand som har utfört allt detta, du har utfört ett storverk för Israel, ty det du gjorde behagade Gud. Välsignad vare du i evighet av Herren, allhärskaren.« Och alla sade: »Amen.«
11 I trettio dagar höll folket på med att plundra lägret. De gav Judit Holofernes tält och alla hans silverföremål, hans sängar, skålar och all övrig utrustning. Hon tog emot det, lastade själv sin mula och lät spänna för sina vagnar och ställa sakerna på dem.