1 Så sjöng Judit:Stäm upp en sång till min Gud till tamburiner,lovsjung Herren till cymbaler,låt psalmen klinga till hans pris,ära och åkalla hans namn.
2 Ty Herren är den Gud som avgör striden;in i sitt läger räddade han mig,in till folket, undan mina förföljare.
3 Assyrierna kom från bergen i norr,deras kämpar kom i myriader;deras skaror fyllde bäckravinerna,och deras ryttare täckte höjderna.
4 De hotade att bränna mitt land,att hugga ner mina unga män,att krossa mina späda barn mot marken,att göra mina småbarn till krigsbyteoch att ta mina unga kvinnor som fångar.
5 Herren, allhärskaren, förgjorde demmed hjälp av en kvinnas hand.
6 Ty deras hövding fälldes inte av unga hjältar,det var inte titaner som dräpte honom,inte väldiga jättar som anföll honom —nej, Judit, Meraris dotter,betvang honom med sin skönhet.