1 Ve dem som tänker ut illdåd och ofärddär de ligger i sina sängaroch går till verket när dagen gryr— det står i deras makt!
2 De får lust till åkrar och stjäl dem,och till hus och tar dem.De lägger under sig både man och hus,både ägare och egendom.
3 Därför säger Herren:Jag tänker ut ofärd för detta släkte.Ni skall inte få oket av nacken,inte mer gå med högburet huvud,ty detta blir en ond tid.
4 Den dagen skall nidvisor diktas om er,och klagosånger skall ljuda:»Förödelsen är över oss.«Mitt folks ägor skiftas ut,marken tas ifrån dem.Våra åkrar delas ut åt avfällingar.
5 Därför skall ni heller inte ha någonsom mäter upp jordlotter åt eri Herrens församling.
6 »Predika inte«, predikar de,»så får man inte predika.Smäleken drabbar oss inte.
7 Skulle Jakobs folk vara förbannat?Är Herren snar till vrede,är det så han handlar?Bringar inte hans ord lycka?Han går vid den rättrådiges sida.«
8 Men ni handlar ju som fiender till mitt folk:ni rycker manteln av fredliga människor,den som lever trygg bringar ni olycka och strid.
9 Ni driver bort mitt folks kvinnorfrån hemmen som var deras glädje,ni berövar för alltid deras barnden ära som jag hade gett dem.
10 Bort härifrån, här får ni inte bli kvar!Er orenhet vållar fördärv,ohyggligt fördärv.
11 Kom det en som ljög och pratade i vädret:»Vin och öl predikar jag för dig«— det vore en profet för detta folk!
12 Jag skall samla er alla, hela Jakob,återstoden av Israel skall jag förenasom man samlar fåren i fållanoch hjorden på betesplatsen— en sorlande människoskara.
13 Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem,med makt drar de ut genom porten.Deras konung går i spetsen för dem,Herren går framför dem.