2 De trofasta är borta ur landet,inte en ärlig människa finns kvar.Alla ligger på lur för att mörda,de vill fånga varandra i sina nät.
3 De är ivriga att göra det onda.Stormannen fordrar gåvor,domaren låter sig köpas,den mäktige kommer med krav,ja, allting blir förvridet.
4 Den bäste av dem är som ett törnsnår,den ärligaste värre än en taggig häck.Den dag dina väktare förkunnat är inne,straffets dag har kommit,nu drabbar förvirringen folket.
5 Tro inte på en vän,lita inte på en förtrogen,vakta din tunga inför kvinnan i din famn.
6 Ty sonen föraktar sin far,dottern trotsar sin moroch sonhustrun sin svärmor,och en mans husfolk blir hans fiender.
7 Men jag spanar efter Herren,jag väntar på Gud, min räddare:min Gud skall höra mig.
8 Triumfera inte, du min fiende!Jag har fallit men reser mig igen,jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus.