1 Samlas, kom samman,du skamlösa folk,
2 innan stunden är inne— som agnar blåser dagarna förbi —innan Herrens glödande vrede drabbar er,innan Herrens vredes dag drabbar er.
3 Sök Herren, alla ödmjuka i landetsom handlar efter hans bud.Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.Kanske skall ni då få skyddpå Herrens vredes dag.
4 Gaza skall bli övergivetoch Ashkelon en ödemark,Ashdods folk skall förjagas mitt på dagenoch Ekron ryckas upp med roten.
5 Ve er, ni som bor i kustlandet,ve er, kereteer!Herren riktar sitt ord mot er:Kanaan, du filisteernas land,jag skall låta dig gå undermed alla dina invånare.
6 Kustlandet skall bli till betesmark,till ängar för herdarnaoch fållor för getter och får.
7 Området skall tillfalladem som ännu är kvar av Judas stam.Vid havet skall de föra djuren i valloch om aftonen låta dem vila i Ashkelons hus,ty Herren, deras Gud, tar sig an dem,och han skall vända deras öde.
8 Jag har hört smädelserna från Moaboch ammoniternas håndå de skymfat mitt folkoch kränkt deras land.
9 Därför, så sant jag lever,säger Herren Sebaot, Israels Gud:Moab skall dela Sodoms ödeoch ammoniterna Gomorras —att bli ett nässelsnår, en saltgrop,en ödemark för alla tider.Återstoden av mitt folk skall plundra dem,de som finns kvar skall ta dem i besittning.
10 Det är lönen för deras högmod,för att de kränkt och smädatHerren Sebaots folk.
11 Herren skall sätta skräck i dem.Inför honom krymper alla jordens gudar.De som bor i fjärran kustländerskall falla ner för honom,var och en på sin ort.
12 Också ni, kushiter!De skall genomborras av mitt svärd.
13 Herren skall lyfta sin hand mot landet i norroch ödelägga Assyrien.Han skall göra Nineve till en ödemark,torr som en öken.
14 I staden skall hjordar vila,alla slags vilda djur.Pelikan och rördromskall övernatta på pelarkrönen.Hör, ugglan ropar i fönstretoch korpen kraxar på tröskeln.
15 Detta är den glada staden,som tronade så säkeroch tänkte om sig själv:»Ingen är som jag!«Så öde den har blivit,ett tillhåll för vilda djur.Var och en som går förbivisslar och pekar finger.