1 Ve den trotsiga, befläckade staden,förtryckets stad.
2 Den har inte lyssnatoch inte tagit varning.Den förtröstar inte på Herrenoch tyr sig inte till sin Gud.
3 Dess styresmän är som rytande lejon,dess domare som vargar —inte ett ben lämnar de kvar till morgonen.
4 Dess profeter är stora i ordenoch fulla av svek.Dess präster kränker det heligaoch gör våld på Herrens lag.
5 Herren, den rättfärdige, är mitt ibland dem —han gör aldrig orätt.Var morgon fäller han sin dom,den uteblir ej då dagen gryr.Men syndaren har ingen skam i sig.
6 Folkslag har jag utrotat,deras borgar ligger i ruiner.Jag har lagt gatorna öde, där färdas ingen,städerna är förhärjade och tömda på folk,ingen bor där längre.
7 Jag sade: »Du skall frukta mig och ta varning,inte längre blunda för mitt hot.«Men allt ivrigare blev dei sin brottsliga framfart.
8 Vänta därför, säger Herren,tills jag träder fram och vittnar mot dem.Jag har beslutat att kalla samman folk och rikenför att tömma min vrede över dem,all min glödande harm.Ty hela jorden skall förtärasav min lidelses eld.
9 Då skall jag förvandla folken,så att de alla talar med rena läppar,åkallar Herrens namnoch tjänar honom skuldra vid skuldra.
10 Från andra sidan floderna i Kushskall man frambära offer till mig.
11 Den dagen skall du slippa skammenför alla synder du begått mot mig.Då skall jag befria digfrån de stolta och högmodiga.Du skall inte längre förhäva dighär på mitt heliga berg.
12 Jag skall lämna kvar hos digen arm och ödmjuk skara.Herrens namn skall bli deras tillflykt.
13 De som då är kvar av Israelskall aldrig göra orättoch aldrig uttala en lögn,falska ord skall aldrig komma ur deras mun.Den hjorden skall beta och vila tryggtutan att skrämmas av någon.
14 Jubla, dotter Sion,ropa ut din glädje, Israel!Gläd dig, dotter Jerusalem,fröjda dig av hela ditt hjärta!
15 Herren har upphävt domen över digoch undanröjt dina fiender.Herren, Israels konung, bor hos dig.Du har ingenting mer att frukta.
16 Den dagen skall Jerusalem få höra:»Sion, var inte rädd,låt inte händerna sjunka i missmod.
17 Herren, din Gud, bor hos dig,hjälten och räddaren.Han jublar av glädje över digi sin översvallande kärlek.«Högt skall de fröjda sig över dig,
18 de som sörjer, fjärran från tempelfesterna.Jag befriar dig i dag från den skamsom du fått bära.
19 Och se, när den tiden kommerskall jag ta itu med dina plågoandar.Jag skall hjälpa dem som vacklaroch samla dem som skingrats.Jag skall göra dem ärade och ryktbaraöverallt där de lidit smälek.
20 När den tiden kommer skall jag föra er hem,då skall jag kalla er samman.Jag skall göra er ryktbara och äradebland alla jordens folkdå jag vänder ert öde inför era ögon,säger Herren.