1 Jag menar så här: så länge en arvtagare är omyndig är det ingen skillnad mellan honom och en slav, fast han är ägare till alltsammans.
2 Han har förmyndare och förvaltare över sig ända fram till den dag hans far har bestämt.
3 På samma sätt med oss. Så länge vi var omyndiga var vi slavar under de kosmiska makterna.
4 Men när tiden var inne sände Gud sin son, född av en kvinna och född att stå under lagen,
5 för att han skulle friköpa dem som står under lagen och vi få söners rätt.
6 Och eftersom ni är söner har Gud sänt sin sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: »Abba! Fader!«
7 Alltså är du inte längre slav, utan son. Och är du son har Gud också gjort dig till arvtagare.