1 En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (
2 Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)
3 Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.«
4 När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.«
5 Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros.
6 När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig,
7 men sedan sade han till lärjungarna: »Låt oss gå tillbaka till Judeen.«
8 Lärjungarna sade till honom: »Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!«
9 Jesus svarade: »Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.
10 Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom.«
11 Efter att ha sagt detta fortsatte han: »Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom.«
12 Då sade lärjungarna: »Herre, sover han, så blir han frisk.«
13 Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn.
14 Då sade Jesus rent ut till dem: »Lasaros är död.
15 Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom.«
16 Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: »Låt oss gå med för att dö med honom.«
17 När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.
18 Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg,
19 och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern.
20 När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma.
21 Marta sade till Jesus: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.
22 Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.«
23 Jesus sade: »Din bror kommer att uppstå.«
24 Marta svarade: »Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.«
25 Då sade Jesus till henne: »Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,
26 och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?«
27 Hon svarade: »Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.«
28 Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: »Mästaren är här och kallar på dig.«
29 När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom.
30 Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom.
31 Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.
32 När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: »Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.«
33 När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta,
34 och han frågade: »Var har ni lagt honom?« De sade: »Herre, kom och se.«
35 Jesus föll i gråt.
36 Då sade judarna: »Se, hur mycket han höll av honom.«
37 Men några av dem sade: »Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?«
38 Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen.
39 Jesus sade: »Ta bort stenen.« Den dödes syster Marta sade då: »Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.«
40 Jesus sade till henne: »Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?«
41 De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: »Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
42 Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.«
43 Sedan ropade han med hög röst: »Lasaros, kom ut.«
44 Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: »Gör honom fri och låt honom gå.«
45 Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.
46 Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort.
47 Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: »Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken.
48 Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk.«
49 En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: »Ni förstår ingenting.
50 Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under.«
51 Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket,
52 och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett.
53 Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
54 Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim, en stad i området nära öknen, och där höll han till med sina lärjungar.
55 Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
56 De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: »Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?«
57 Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.