1 På tredje dagen hölls ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.
2 Jesus och hans lärjungar var också bjudna till bröllopet.
3 Vinet tog slut, och Jesu mor sade till honom: »De har inget vin.«
4 Jesus svarade: »Låt mig vara, kvinna. Min stund har inte kommit än.«
5 Hans mor sade till tjänarna: »Gör det han säger åt er.«
6 Där stod sex stora stenkärl för vattnet till judarnas reningsceremonier; vart och ett rymde omkring hundra liter.
7 Jesus sade: »Fyll kärlen med vatten«, och de fyllde dem till brädden.
8 Sedan sade han: »Ös upp och bär det till bröllopsvärden«, och det gjorde de.
9 Värden smakade på vattnet, som nu hade blivit vin. Eftersom han inte visste varifrån det kom — men det visste tjänarna som hade öst upp vattnet —
10 ropade han på brudgummen och sade: »Alla andra bjuder först på det goda vinet och på det sämre när gästerna börjar bli berusade. Men du har sparat det goda vinet ända till nu.«
11 Så gjorde Jesus det första av sina tecken; det var i Kana i Galileen. Han uppenbarade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.
12 Sedan gick han ner till Kafarnaum tillsammans med sin mor och sina bröder och lärjungarna, och där stannade de några dagar.
13 Judarnas påskfest närmade sig, och Jesus gick upp till Jerusalem.
14 I templet stötte han på dem som sålde oxar och får och duvor och dem som satt där och växlade pengar.
15 Han gjorde en piska av repstumpar och drev ut allesammans ur templet med deras får och oxar. Han slog ut växlarnas pengar och välte omkull deras bord,
16 och till dem som sålde duvor sade han: »Bort med allt det här! Gör inte min faders hus till en saluhall.«
17 Och hans lärjungar kom ihåg att det står skrivet: Lidelsen för ditt hus skall förtära mig.
18 Judarna sade då till honom: »Vad kan du visa oss för tecken, du som gör så här?«
19 Jesus svarade: »Riv ner detta tempel, så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar.«
20 Judarna sade: »I fyrtiosex år har man byggt på det här templet, och du skall låta det uppstå igen på tre dagar!«
21 Men det tempel han talade om var hans kropp.
22 När han sedan uppstod från de döda kom hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta, och de trodde på skriften och på ordet som Jesus hade sagt.
23 Medan han var i Jerusalem under påskhögtiden kom många till tro på hans namn när de såg de tecken han gjorde.
24 Men själv anförtrodde sig Jesus inte åt dem, eftersom han kände dem alla
25 och inte behövde höra någon vittna om människan. Han visste av sig själv vad som fanns i människan.