2 Mosebok

³¹Så vardt då slaget linet och bjugget; ty bjugget var i ax gånget, och linet hade knoppat sig. ³²Men hvetet och rågen vardt icke slaget; förty det var sensäd. ³³Så gick då Mose ifrå Pharao ut af stadenom, och räckte sina händer ut till Herran; och dundret och haglet vände igen, och regnet dröp intet mer på jordena. ³⁴Då nu Pharao såg, att regnet, och dundret, och haglet vände igen, syndade han ändå ytterligare, och förhärdade sitt hjerta, han och hans tjenare. ³⁵Alltså vardt Pharaos hjerta förstockadt, att han icke släppte Israels barn, såsom Herren sagt hade genom Mose.