24 Ingen söke sitt, utan annars bästa.
25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;
26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.
28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.
29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?
30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?