10 Så mångahanda slag är på rösterna i verldene, och ingen af dem är otydelig.
11 När jag nu icke vet uttydningen på rösten, blifver jag honom, som talar, Barbarisk; och den, som talar, blifver för mig Barbarisk.
12 Sammalunda ock I, medan I faren efter andeliga gåfvor, vinnlägger eder om församlingens bästa, att I nog hafven.
13 Derföre, den som talar med tungomål, han bedje, att han må ock kunna det uttyda.
14 När jag nu beder med tungone, så beder min ande; men mitt sinne är utan frukt.
15 Huru skall det då gå till? Nämliga så: Jag skall bedja i andanom; jag skall ock bedja med sinnet; jag skall sjunga i andanom; jag skall ock sjunga med sinnet.
16 När du nu välsignar i andanom, huru skall då den, som står i dens olärdas stad, svara dig Amen på din tacksägelse; efter han icke förstår hvad du säger?