1 Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa:
2 "Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen: En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son.
3 Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.
4 Då sände han andra tjänare för att säga till dem: 'Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!'
5 Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.
6 Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.
7 Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.
8 Sedan sa han till sina tjänare: 'Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen.
9 Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.'
10 Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.
11 Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.
12 'Min vän', frågade han, 'hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?' Men mannen kunde inte svara.
13 Då sa kungen till sina tjänare: 'Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.' "
14 Och Jesus avslutade med orden: "Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom."
15 Då gick fariseerna iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.
16 Och till slut skickade de några av sina män, tillsammans med kung Herodes anhängare, och lät dem säga till Jesus: "Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du säger oss rakt ut vad som är Guds vilja och låter dig inte påverkas av någon.
17 Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Vad anser du?"
18 Men Jesus visste vad de var ute efter. "Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud!" ropade han. "Varför försöker ni lura mig?
19 Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med." Då gav de honom ett romerskt mynt,
20 och han frågade dem: "Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?"
21 "Kejsarens", svarade de. "Då så", sa han, "ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud."
22 Detta svar förvånade dem så mycket att de gick sin väg och lämnade honom ifred.
23 Samma dag kom några av saddukeerna till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de honom:
24 "Mästare, Mose har sagt: 'Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.'
25 Nu hade vi faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den äldste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.
26 Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.
27 Sedan dog också kvinnan.
28 Vems fru blir hon när de döda uppstår igen? Alla sju har ju varit gifta med henne!"
29 Men Jesus svarade: "Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften eller Guds kraft.
30 När de döda har uppstått igen, ska det inte finnas någon som gifter sig. Alla kommer att vara som änglarna i himlen.
31 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Skriften vad Gud har sagt till er:
32 'Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud'. Gud är inte en gud för döda, utan för levande."
33 När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
34 Men när fariseerna fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,
35 och en av dem, en laglärd, försökte sätta dit Jesus genom att fråga:
36 "Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?"
37 Jesus svarade: " 'Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.'
38 Detta är det första budet, och också det viktigaste.
39 Det näst viktigaste liknar det första: 'Du ska älska din medmänniska som dig själv.'
40 De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna."
41 Medan fariseerna var samlade runt Jesus, passade han på att fråga dem:
42 "Vad anser ni om Messias, den utlovade kungen? Vem är han ättling till?" De svarade: "Han är ättling till kung David."
43 "Varför kallar David honom då 'Herre', när han talar under Guds Andes inflytande?" frågade Jesus. "David sa ju:
44 'Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.'
45 Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?"
46 Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.