1 Ni vet säkert, kära syskon, att ett samhälles lagar bara styr över en människa så länge hon lever. Ni känner ju själva till våra mänskliga lagar.
2 Låt mig ta en bild: När en kvinna gifter sig är hon genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap.
3 Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan leva med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.
4 På samma sätt är ni, kära syskon, inte längre bundna till Moses lag. Ni dog bort från lagens makt när ni dog tillsammans med Kristus. Och nu tillhör ni en annan, honom som Gud uppväckte från de döda, och resultatet blir att ni lever för Gud och gör det som är gott.
5 Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, frestade lagen oss att bryta mot den, eftersom vi var fyllda av syndiga begär. Och resultatet blev att vi lockades att göra det som är ont och leder till döden.
6 Men nu är vi fria från lagen, eftersom Gud befriade oss från synden då vi dog med Kristus. Vi är inte längre bundna av lagens makt, utan kan tjäna Gud på ett nytt sätt, inte genom att i egen kraft försöka lyda allt som står i lagen, utan genom att Guds Ande hjälper oss.
7 Vad betyder då detta? Att Moses lag är ond? Nej, naturligtvis inte! Lagen uppmanar ingen att synda, men det var lagen som visade mig vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: "Du ska inte ha begär."
8 Synden utnyttjade lagen till att locka mig att göra sådant som var förbjudet. Om lagen inte hade funnits, hade synden aldrig vaknat inom mig.
9 Det fanns en tid i mitt liv då jag inte visste vad som stod i Moses lag, men när jag fick höra de olika buden i lagen, vaknade synden genast till liv i mig.
10 Synden fick mig att göra sådant som ledde till att jag blev dömd att dö. Guds bud som skulle leda till liv för alla, visade sig alltså istället leda till min död.
11 Synden utnyttjade buden i Moses lag till att lura mig och få mig att förtjäna döden.
12 Själva lagen kommer alltså från Gud, och buden är heliga, rättvisa och goda.
13 Var det då dessa goda bud som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö. Genom detta förstår vi hur fruktansvärd synden egentligen är, eftersom den till och med kan utnyttja Guds bud för sina onda syften.
14 Vi vet alltså att Moses lag kommer från Gud. Därför är det inte lagen som är problemet, utan jag själv, eftersom jag som människa är slav under synden.
15 Mitt eget sätt att handla är en stor gåta för mig: Jag vill göra det som är rätt, men gör det ändå inte. Och jag avskyr att göra det som är fel, men gör det ändå ständigt.
16 Jag erkänner alltså att lagen är god och att jag egentligen vill följa den, men ändå gör jag fel.
17 Därför är det med andra ord inte min vilja som styr mig, utan synden som bor i mig!
18 Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är rätt, men jag klarar det inte.
19 Allt det goda jag bestämt mig för att göra förblir ogjort, och allt det onda jag vill undvika, det gör jag i alla fall.
20 Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte min egen vilja som styr mig, utan synden som bor i mig.
21 Det tycks finnas en slags ofrånkomlig regel som säger att jag ständigt måste handla fel, trots att jag vill göra det som är rätt.
22 Av hela mitt hjärta instämmer jag i allt som står i Guds lag,
23 men en annan lag styr min kropp och mina handlingar. Denna syndens lag som finns inom mig krigar mot mitt eget förnuft och gör mig till sin fånge.
24 Jag stackars människa! Vem kan rädda mig, så att min kropp och mina handlingar inte leder mig till döden?
25 Jag tackar Gud för att det finns ett svar: Jesus Kristus, vår Herre, kan rädda mig. Annars skulle jag ha fortsatt att med mitt förnuft hålla fast vid Guds lag, medan jag i min mänskliga natur var slav under syndens lag.