1 Det jag tänker säga er nu är sant. Jag ljuger inte, eftersom jag har gemenskap med Kristus. Nej, både mitt eget samvete och Guds heliga Ande försäkrar att det är så här:
2 Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest
3 när jag tänker på mitt eget folk, mina judiska bröder och systrar. Ja, jag önskar att jag själv gick evigt förlorad och skildes från Kristus, om det bara kunde rädda dem.
4 De är israeliter, och Gud utsåg dem till att bli hans barn och få del av hans härlighet. Han ingick ett förbund med dem och gav dem Moses lag, och han lärde dem att tillbe honom på rätt sätt och gav dem löftena om räddning.
5 De är ättlingar till våra förfäder, Abraham, Isak och Jakob, och Kristus själv tillhörde som människa deras folk. Kristus är Gud och över allting och värd att hyllas för evigt. Ja, det är sant!
6 Har Gud då misslyckats med att infria sitt löfte till israeliterna? Nej, inte alls. Löftet om att få bli Guds eget folk gäller nämligen dem som är sanna israeliter, inte dem som i mänsklig mening är Israels efterkommande.
7 På samma sätt är inte alla de människor, som i mänsklig mening är Abrahams efterkommande, de barn som Gud lovade Abraham. Gud säger ju i Skriften: "Det är Isaks efterkommande som ska räknas som det folk jag lovade dig",
8 detta trots att Abraham hade fler barn. Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som får vara Guds eget folk, utan bara de som är födda som ett resultat av Guds löfte.
9 Isak blev ju till som ett resultat av följande löfte från Gud: "Nästa år vid den här tiden kommer jag tillbaka igen, och då ska Sara ha en son."
10 Samma sak hände sedan med vår stamfar Isaks två tvillingpojkar, som hans fru Rebecka fick.
11-13 Redan innan de föddes, ja, innan de hade gjort vare sig gott eller ont, sa Gud till Rebecka: "Den äldre pojken ska tjäna den yngre." Gud säger också i Skriften: "Jag älskade Jakob men förkastade Esau." Detta visar att Gud har sin egen plan för att välja ut människor. Han väljer inte ut människor på grund av deras goda gärningar, utan genom att inbjuda dem att få tillhöra honom.
14 Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte!
15 Gud sa ju till Mose: "Jag visar nåd mot vem jag vill, och jag visar medlidande med vem jag vill."
16 Om Gud alltså är god mot någon, är det inte för att den människan ville det eller gjorde något särskilt. Nej, Gud bestämde sig bara för att visa henne medlidande. Därför kan vi inte heller anklaga Gud för att ha bedömt oss orättvist.
17 Det står till exempel i Skriften att Gud sa till farao: "Jag har låtit dig bli kung, för att jag ska kunna visa min makt genom det jag gör med dig, och för att alla människor ska höra om mig."
18 Gud är alltså god mot vem han vill, och han gör hjärtat hårt på vem han vill.
19 Nu kanske någon säger: Varför anklagar Gud oss då när vi gör fel? Det är ju hans vilja som styr oss människor.
20 Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: "Varför gjorde du mig så här?"
21 När en krukmakare tar fram sin lera, har han då inte rätt att av samma lerklump göra en vacker kruka som är till för prydnad och en annan som bara är till för att slänga skräp i?
22 På samma sätt har Gud rätt att göra vad han vill med oss människor. Han vill visa sin vrede och makt på onda människor genom att låta dem gå evigt förlorade, men han har ändå rätt att ha tålamod med dem tills dess.
23 Samtidigt har han rätt att ge av sina härliga rikedomar till dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans godhet och medlidande.
24 Och de som får njuta av hans rikedomar, det är vi som har tackat ja till hans inbjudan att få tillhöra honom, både bland judar och bland andra folk.
25 Gud talar ju om de icke-judiska folken, när han säger genom profeten Hosea: "De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk, och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska."
26 Och: "På den plats där jag sa till dem: 'Ni är inte mitt folk', ska de nu kallas 'barn till den Gud som lever'."
27 Men genom profeten Jesaja utropar Gud om Israels folk: "Även om israeliterna är lika många som sandkornen på en havsstrand, så ska bara en bråkdel av dem bli räddade,
28 för Herren ska döma alla människor, snabbt och en gång för alla."
29 Jesaja säger också på ett annat ställe: "Om Herren Gud, han som har all makt, inte hade räddat några från vårt folk, hade vi blivit utplånade precis som Sodom och Gomorra."
30 Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk som inte ens försökte att bli skuldfria inför Gud, nu har blivit skuldfria inför honom genom att tro på Jesus Kristus.
31 Men Israels folk, som försökte att bli skuldfria inför Gud genom att lyda hela Moses lag, de misslyckades i sina ansträngningar.
32 Varför? Jo, därför att de försökte bli skuldfria genom sina goda gärningar, och inte genom att lita på Gud. De har snubblat över den stötesten,
33 som Gud talar om i Skriften när han säger: "Lyssna! Jag lägger i Jerusalem en sten som man stöter emot, en sten som man snavar över. Men den som tror på honom ska inte bli besviken."#Se Jesaja 8:14 och 28:16.