1 När kung Hiskia hörde det rev han sönder sina kläder, svepte sig i säcktyg och gick in i Herrens hus.
2 Och han sände överförvaltaren Eljakim och skrivaren Shebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.
3 De sade till honom: ”Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda.
4 Kanske ska Herren din Gud höra vad Rab-Shake säger, han som hans herre kungen av Assyrien har sänt för att håna den levande Guden, så att han straffar honom för dessa ord som Herren din Gud har hört. Be en bön för den rest som är kvar.”
5 När kung Hiskias tjänare kom till Jesaja,
6 sade Jesaja till dem: ”Så ska ni säga till er herre: Så säger Herren: Var inte rädda för de ord som du hört och som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.
7 Se, jag ska låta en ande verka i honom så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte. Och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land.”
8 Rab-Shake vände tillbaka och fann den assyriske kungen upptagen med att belägra Libna. Han hade nämligen hört att kungen hade brutit upp från Lakish.
9 Men när Sanherib fick höra att Nubiens kung Tirhaka hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han åter sändebud till Hiskia med detta budskap:
10 ”Så ska ni säga till Hiskia, kungen i Juda: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand.
11 Du har ju hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder och förintat dem fullständigt. Och du skulle bli räddad!
12 Har folken som mina fäder fördärvade, Gozan, Harran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?
13 Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungen över staden Sefarvajim, Hena och Iva?”
14 När Hiskia hade tagit emot brevet av budbärarna och läst det, gick han upp i Herrens hus och bredde ut det inför Herrens ansikte.
15 Och Hiskia bad till Herren och sade: ”Herre, Israels Gud, du som tronar på keruberna, endast du är Gud över alla riken på jorden. Du har gjort himlen och jorden.
16 Herre, vänd hit ditt öra och hör. Herre, öppna dina ögon och se. Hör Sanheribs ord som han talat för att håna den levande Guden.
17 Det är sant, Herre, att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder.
18 Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inga gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför kunde de förgöra dem.
19 Men nu, Herre vår Gud, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden förstår att du är Herren Gud, bara du.”
20 Då sände Jesaja, Amos son, detta bud till Hiskia: ”Så säger Herren, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib,
21 och detta är det ord som Herren har talat om honom: Hon föraktar dig och hånar dig,jungfrun, dottern Sion.Hon skakar på huvudet åt dig,dottern Jerusalem.
22 Vem har du hånat och hädat, mot vem har du höjt din röstoch högmodigt lyft din blick?Jo, mot Israels Helige!
23 Genom dina sändebud hånade du Herrennär du sade: ”Med mina många vagnardrog jag upp på bergens höjder,till Libanons avlägsna trakter.Jag högg ner dess höga cedraroch utvalda cypresser.Jag trängde fram till dess bortesta boningoch dess frodiga skog.
24 Jag grävde brunnar och drack främmande vatten,med mina fötter torkade jag ut alla Egyptens strömmar.”
25 Har du inte hört att jag för länge sedan gjorde detta,att jag i forntidens dagar bestämde det,och nu har jag låtit det komma?Du fick makt att ödelägga befästa städeroch göra dem till ruinhögar.
26 Deras invånare blev maktlösa, de blev förskräckta och stod med skam.Det gick med dem som med gräset på markenoch den späda grönskan,som med gräset på takenoch säden som förbrännsinnan den växer upp.
27 Jag vet om du sitter, om du går ut eller kommer in,och hur du rasar mot mig.
28 Därför att du rasar mot mig och ditt högmod har nått mina öron,ska jag sätta min krok i din näsaoch mitt betsel i din munoch föra dig tillbaka samma väg som du kom.
29 Detta ska vara tecknet för dig: Man ska detta år äta vad som växer upp av spillsäd och nästa år av självvuxen säd, men det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta deras frukt.
30 Och de räddade av Juda hus som blivit kvar ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill.
31 För från Jerusalem ska en rest gå ut, de räddade från Sions berg. Herrens egen lidelse ska göra det.
32 Därför säger Herren så om Assyriens kung: Han ska inte komma in i denna stadeller skjuta någon pil ditin.Han ska inte närma sig den bakom en sköldeller kasta upp en vall mot den.
33 Han ska vända tillbaka samma väg som han kom.Han ska inte komma in i denna stad, säger Herren,
34 för jag ska skydda och rädda denna stadför min och min tjänare Davids skull.”
35 Samma natt gick Herrens ängel ut och slog 185 000 i assyriernas läger. När man steg upp tidigt nästa morgon, då låg där fullt av döda kroppar.
36 Då bröt Assyriens kung Sanherib upp och vände tillbaka. Han stannade sedan i Nineve.
37 Och när han en gång tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Hans son Esarhaddon blev kung efter honom.