4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn.
5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han,
6 även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats?
7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.
8 Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande?
9 Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
10 Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv.