17 Det jag nu säger, det säger jag inte så som Herren skulle säga utan som en dåre, i den fasta övertygelsen att jag har skäl att berömma mig.
18 När många berömmer sig på människors vis vill också jag göra det.
19 Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka.
20 Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet.
21 Till min skam måste jag säga att vi har varit för svaga för det. Men vad andra vågar skryta med – jag talar som en dåre – det vågar jag också.
22 Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams barn? Jag också.
23 Är de Kristi tjänare? Nu talar jag som en galning: Jag är det ännu mer. Jag har arbetat mer, suttit i fängelse mer, fått hugg och slag i överflöd och ofta varit i livsfara.