1 Börjar vi nu rekommendera oss själva igen? Eller behöver vi, som vissa andra, rekommendationsbrev till er eller från er?
2 Nej, ni är vårt brev, skrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor.
3 Det är uppenbart att ni är ett Kristusbrev skrivet genom vår tjänst, inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan.
4 En sådan tillit till Gud har vi genom Kristus.
5 Inte så att vi av oss själva kan tänka ut saker på egen hand, utan vår förmåga kommer från Gud.
6 Han har gett oss förmåga att vara tjänare åt ett nytt förbund, som inte är bokstavens utan Andens. Bokstaven dödar, men Anden ger liv.
7 Redan dödens tjänst, inristad med bokstäver på stenar, kom med sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, även om den glansen bleknade.
8 Hur mycket större härlighet ska då inte Andens tjänst ha?
9 Om redan fördömelsens tjänst hade härlighet, hur mycket rikare på härlighet är då inte rättfärdighetens tjänst?
10 Det som förr hade härlighet har nu ingen härlighet alls jämfört med den överväldigande härligheten.
11 För om det som bleknade kom med härlighet, hur mycket större härlighet har då inte det som består!
12 När vi nu har ett sådant hopp går vi helt öppet till väga.
13 Vi gör inte som Mose, som satte en slöja för sitt ansikte för att Israels barn inte skulle se hur det som bleknade försvann.
14 Men deras sinnen blev förhärdade. Än i dag är samma slöja kvar när de läser det gamla förbundets skrifter, och den lyfts inte bort, först i Kristus försvinner den.
15 Ja, än i dag ligger en slöja över deras hjärtan när de läser Mose.
16 Men när någon omvänder sig till Herren tas slöjan bort.
17 Herren är Anden, och där Herrens Ande är, där är frihet.
18 Och alla vi som med obeslöjat ansikte ser Herrens härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden.