1 Sedan började Jesus tala till dem i liknelser: "En man planterade en vingård. Han satte stängsel runt den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut den till vinodlare och reste bort.
2 När tiden var inne sände han en tjänare till vinodlarna för att få sin del av vingårdens frukt.
3 Men de tog fast honom, slog honom och skickade i väg honom tomhänt.
4 Då sände han en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och förnedrade.
5 Sedan sände han ännu en, och honom dödade de. Han sände också många andra: några slog de, andra dödade de.
6 Nu hade han en enda kvar, sin älskade son. Till sist sände han honom till dem och tänkte: De kommer att ha respekt för min son.
7 Men vinodlarna sade till varandra: Här är arvtagaren! Kom, vi dödar honom, så blir arvet vårt.
8 Och de tog fast honom, dödade honom och kastade ut honom ur vingården.
9 Vad ska nu vingårdens herre göra? Han ska komma och döda vinodlarna och ge vingården till andra.
10 Har ni inte läst det här stället i Skriften: Stenen som husbyggarna förkastadehar blivit en hörnsten.
11 Herren har gjort den till detta, underbart är det i våra ögon."
12 Då ville de gripa honom, men vågade inte för folket. De förstod att det var med tanke på dem som han hade berättat liknelsen. Och de lämnade honom och gick sin väg.
13 Sedan sände de några fariseer och herodianer till honom för att snärja honom genom något som han sade.
14 De kom till honom och sade: "Mästare, vi vet att du är ärlig och inte tar parti för någon utan behandlar alla lika. Du lär oss sanningen om Guds väg. Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte? Ska vi betala eller inte betala?"
15 Men Jesus förstod deras hyckleri och sade till dem: "Varför prövar ni mig? Ge mig en denar och låt mig se på den."
16 De räckte fram en, och han frågade dem: "Vems bild och inskrift är detta?" De svarade: "Kejsarens."
17 Då sade Jesus till dem: "Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud." Och de var förundrade över honom.
18 Till Jesus kom också några saddukeer, de som påstår att det inte finns någon uppståndelse. De frågade honom:
19 "Mästare, Mose har gett oss föreskriften att om någon har en bror som dör och efterlämnar hustru men inga barn, då ska han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.
20 Nu fanns det sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men han dog och efterlämnade inga barn.
21 Den andre gifte sig med henne, men också han dog barnlös. På samma sätt gick det med den tredje.
22 Ingen av de sju efterlämnade några barn. Sist av alla dog kvinnan.
23 Vid uppståndelsen, när de uppstår, vems hustru blir hon då? Alla sju var ju gifta med henne."
24 Jesus sade till dem: "Tar ni inte fel, just för att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt?
25 När de döda uppstår gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen.
26 Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst i Moses bok vid stället om törnbusken hur Gud sade till Mose: Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud?
27 Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni misstar er grundligt."
28 En av de skriftlärda som hade hört dem diskutera insåg att Jesus hade gett dem ett bra svar. Han kom fram och frågade honom: "Vilket är det främsta av alla buden?"
29 Jesus svarade: "Det främsta är detta: Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.
30 Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.
31 Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa."
32 Den skriftlärde sade: "Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger. Han är en, och det finns ingen annan än han.
33 Och att älska honom av hela sitt hjärta och av hela sitt förnuft och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer."
34 När Jesus hörde att mannen hade svarat klokt, sade han till honom: "Du är inte långt från Guds rike." Sedan vågade ingen fråga honom något mer.
35 Medan Jesus undervisade i templet frågade han: "Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?
36 David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre: Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender under dina fötter.
37 David själv kallar honom Herre. Hur kan han då vara Davids son?" Den stora folkmassan lyssnade gärna på Jesus,
38 och i sin undervisning sade han: "Akta er för de skriftlärda, som njuter av att gå runt i långa mantlar och bli hälsade på torgen
39 och få de främsta platserna i synagogorna och hedersplatserna vid festmåltiderna.
40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De ska få en så mycket strängare dom."
41 Jesus satte sig mitt emot offerkistan och såg hur folket lade pengar i den. Många rika gav mycket.
42 Där kom också en fattig änka och lade i två små kopparmynt, ett par ören.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sade till dem: "Jag säger er sanningen: Den här fattiga änkan gav mer än alla de andra som lade något i offerkistan.
44 Alla andra gav av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt som hon hade att leva på."