1 Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.
2 När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande
3 och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.
4 Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.
5 Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.
6 När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom
7 och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!"
8 Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!"
9 Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."
10 Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.
11 Där gick en stor svinhjord och betade vid berget.
12 Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!"
13 Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.
14 De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt.
15 När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda.
16 De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen.
17 Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.
18 När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom.
19 Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig."
20 Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.
21 När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön.
22 En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter
23 och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk och får leva."
24 Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.
25 Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.
26 Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre.
27 Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel,
28 för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk."
29 Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.
30 Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"
31 Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?"
32 Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.
33 Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom.
34 Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."
35 Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?"
36 Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro."
37 Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,
38 och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt.
39 Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."
40 Då hånskrattade de åt honom. Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.
41 Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!"
42 Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad.
43 Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.