10 Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte.
11 Och rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem.
12 När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom.
13 Och Herren sade till Abram: "Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år.
14 Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar.
15 Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder.
16 I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoreerna fyllt sina synders mått."