1 Gud välsignade Noa och hans söner och sade till dem: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden.
2 Fruktan och skräck för er skall komma över alla djur på jorden och alla fåglar under himlen, över allt som krälar på marken och över alla fiskar i havet. De är givna i er hand.
3 Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. Så som jag har gett er de gröna örterna ger jag er nu allt detta.
4 Men kött som har sin själ i sig, nämligen sitt blod, skall ni inte äta,
5 och för ert eget blod, som har er själ i sig, skall jag kräva räkenskap. Jag skall utkräva det av alla djur, likaså av människorna. Av var och en som dödar sin broder skall jag utkräva den människans liv.
6 Den som utgjuter människoblod,hans blod skall utgjutas av människor,ty Gud har gjort människan till sin avbild.
7 Men var fruktsamma och föröka er.Väx till på jorden och föröka er på den."
8 Vidare sade Gud till Noa och hans söner:
9 "Se, jag skall upprätta mitt förbund med er och era efterkommande efter er
10 och med alla levande varelser som är hos er: fåglar, boskapsdjur och jordens alla vilda djur, alla som har gått ut ur arken, alla djur på jorden.
11 Jag skall upprätta mitt förbund med er: Aldrig mer skall allt liv utrotas genom flodens vatten. Aldrig mer skall en flod komma och fördärva jorden."
12 Och Gud sade: "Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er:
13 Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.
14 När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn
15 skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv.
16 När regnbågen syns i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbundet mellan Gud och alla levande varelser, allt liv på jorden."
17 Och Gud sade till Noa: "Detta är tecknet på det förbund som jag har upprättat mellan mig och allt liv på jorden."
18 Noas söner som gick ut ur arken var Sem, Ham och Jafet. Ham var far till Kanaan.
19 Dessa tre var Noas söner och från dem har jordens alla folk spritt ut sig.
20 Noa som var åkerbrukare var den förste som anlade en vingård.
21 Men när han drack av vinet blev han berusad och låg blottad i sitt tält.
22 Ham, Kanaans far, såg sin far naken och berättade det för sina båda bröder, som var utanför tältet.
23 Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina axlar, gick baklänges in och täckte över sin fars nakna kropp. De vände bort ansiktet så att de inte såg sin fars nakenhet.
24 När Noa vaknade upp ur ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
25 "Förbannad vare Kanaan,en slavars slav skall han varaåt sina bröder!"
26 Han sade vidare:"Välsignad vare Herren, Sems Gud,och Kanaan skall vara hans slav!
27 Gud skall utvidga Jafet,han skall bo i Sems tält,och Kanaan skall vara deras slav."
28 Noa levde trehundrafemtio år efter floden.
29 Alltså blev Noas hela ålder niohundrafemtio år. Därefter dog han.