1 Josef hade förts ner till Egypten. Och Potifar, som var hovman hos farao och befälhavare för drabanterna, köpte honom av ismaeliterna som hade fört honom dit.
2 Herren var med Josef och allt lyckades för honom. Han var i sin egyptiske herres hus,
3 och hans herre såg att Herren var med honom, ty allt som han gjorde lät Herren lyckas väl.
4 Josef fann nåd för Potifars ögon och fick betjäna honom. Potifar satte honom över hela sitt hus, och allt han ägde lämnade han åt Josef att sköta om.
5 Från den stund han hade satt honom över sitt hus och alla sina ägodelar, välsignade Herren egyptierns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hemma och ute på marken.
6 Och han lämnade allt i Josefs vård och sedan han hade fått honom till sin hjälp bekymrade han sig inte om något annat än maten som han åt. Josef var välväxt och såg bra ut.
7 Efter en tid hände det att hans herres hustru kastade sina blickar på honom och sade: "Ligg med mig!"
8 Men han vägrade och sade till sin herres hustru: "Ända sedan min herre tog mig i sin tjänst bekymrar han sig inte om något i huset. Allt han äger har han lämnat åt mig att sköta om.
9 Här i huset har han inte större makt än jag, och ingenting annat än dig har han förbehållit sig eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?"
10 Fast hon dag efter dag talade på det sättet till Josef, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne eller vara tillsammans med henne.
11 Men en dag då han kom in i huset för att utföra sitt arbete och ingen av husfolket fanns inne,
12 grep hon honom i manteln och sade: "Ligg med mig!" Men han lämnade manteln i hennes hand och flydde därifrån.
13 När hon såg att han hade lämnat manteln i hennes hand och flytt,
14 ropade hon på sitt husfolk och sade till dem: "Se här, han har fört hit till oss en hebreisk man som vill locka oss till lättsinne. Han kom in till mig och ville ligga med mig. Men jag skrek högt,
15 och när han hörde hur jag höjde rösten och skrek, lämnade han kvar manteln hos mig och flydde ur huset."
16 Sedan lät hon hans mantel ligga kvar hos sig till dess hans herre kom hem.
17 Då berättade hon samma sak för honom. Hon sade: "Den hebreiske tjänaren, som du har fört hit till oss, kom in till mig och ville locka mig till lättsinne.
18 Men när jag höjde rösten och ropade, lämnade han sin mantel hos mig och flydde ut ur huset."
19 När Josefs herre hörde sin hustru berätta för honom att hans tjänare hade handlat så mot henne, blev han rasande
20 och satte Josef i det fängelse där kungens fångar hölls fängslade. Där satt Josef som fånge.
21 Men Herren var med Josef och visade honom nåd och lät honom bli vänligt bemött av föreståndaren för fängelset.
22 Han lät alla fångar i fängelset stå under Josefs uppsikt, och allt som skulle göras där fick Josef göra.
23 Föreståndaren för fängelset bekymrade sig inte om något som Josef hade hand om, eftersom Herren var med honom och lät honom lyckas i allt han gjorde.