17 Så skall ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder vad de har brutit och syndat genom att handla så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått." Och Josef grät när han fick deras hälsning.
18 Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: "Vi är dina slavar."
19 Men Josef sade till dem: "Var inte rädda. Håller ni mig för Gud?
20 Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv.
21 Var inte rädda. Jag skall sörja för er och era små barn." Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
22 Josef bodde kvar i Egypten med sin fars husfolk, och han blev etthundratio år.
23 Josef fick se Efraims barn till tredje led. Också åt Makir, Manasses son, föddes barn som Josef fick ta i knäet.