1 Herren sade till Samuel: "Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, så att han inte kan vara kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag skall sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till kung."
2 Samuel svarade: "Hur skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, dödar han mig." Herren svarade: "Tag med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren.
3 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då låta dig veta vad du skall göra, så att du åt mig smörjer den jag visar dig."
4 Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: "Kommer du med frid?"
5 Han svarade: "Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret." Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret.
6 När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: "Det är säkert Herrens smorde, som står här inför Herren."
7 Men Herren sade till Samuel: "Se inte på hans utseende och på hans resliga gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat."
8 Då kallade Isai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: "Inte heller honom har Herren utvalt."
9 Då lät Isai sin son Samma gå fram. Men Samuel sade: "Inte heller honom har Herren utvalt."
10 På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Isai: " Herren har inte utvalt någon av dessa."
11 Och han frågade honom: "Är detta alla pojkar du har?" Han svarade: "Det fattas en, den yngste, och han vaktar fåren." Då sade Samuel till Isai: "Sänd bud och hämta hit honom, för vi sätter oss inte till bords förrän han kommer hit."
12 Isai sände då bud och hämtade David. Han var rödkindad, hade vackra ögon och såg bra ut. "Stå upp och smörj honom", sade Herren, "ty han är det."
13 Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan steg Samuel upp och gick till Rama.
14 Men Herrens Ande vek från Saul och en ond ande från Herren plågade honom.
15 Sauls tjänare sade till honom: "Eftersom en ond ande från Gud plågar dig,
16 borde du, vår herre, säga till dina tjänare som står inför dig att de söker upp en man som är skicklig att spela harpa. När den onde anden från Gud kommer över dig, skall han spela och så skall det bli bättre med dig."
17 Då sade Saul till sina tjänare: "Se er om för min räkning efter en man som är duktig att spela och för hit honom till mig."
18 En av tjänarna svarade: " Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara skicklig att spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom."
19 Saul sände då bud till Isai och lät säga: "Sänd till mig din son David, som vaktar fåren."
20 Då tog Isai en åsna, som han lastade med bröd, vidare en vinlägel och en killing och skickade detta med sin son David till Saul.
21 Så kom David till Saul och trädde i hans tjänst och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen.
22 Saul sände bud till Isai och lät säga: "Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon."
23 När så anden från Gud kom över Saul, brukade David ta harpan och spela. Då kände Saul lindring och blev bättre, och den onde anden vek ifrån honom.