1 Hanna bad och sade: "Mitt hjärta fröjdar sig i Herren,mitt horn är upphöjt genom Herren.Min mun är vidöppen mot mina fiender,ty jag gläder mig i din frälsning.
2 Ingen är helig som Herren,ty ingen finns utom dig.Ingen klippa är som vår Gud.
3 Tala inte så högmodigt,låt inte fräcka ord komma från er mun.Ty Herren är en Gud som vet allt,och hos honom vägs gärningarna.
4 Hjältarnas bågar är sönderbrutna,men de stapplande rustar sig med kraft.
5 De mätta måste tjäna för bröd,men de hungriga hungrar inte mer.Den ofruktsamma föder sju barn,men den som fick många söner tynar bort.
6 Herren dödar och gör levande,han för ner i dödsriket och upp därifrån.
7 Herren gör fattig och han gör rik,han ödmjukar och han upphöjer.
8 Han reser den ringe upp ur stoftet,ur dyn lyfter han upp den fattigeför att sätta honom bland furstar.Ja, han låter honom ärva härlighetens tron.Ty jordens grundpelare är Herrens,och på dem har han byggt världen.
9 Sina frommas fötter bevarar han,men de ogudaktiga tystas i mörkret,ty av egen kraft är ingen stark.
10 De som strider mot Herrenblir krossade,mot dem dundrar han i himlen. Herren dömer jordens ändaroch ger makt åt sin konung.Han upphöjer sin smordes horn."
11 Elkana gick hem igen till Rama. Men Samuel gjorde tjänst inför Herren under prästen Eli.
12 Men Elis söner var onda män, som inte kände Herren.
13 Så här brukade prästerna göra med folket: När någon offrade ett slaktoffer, kom prästens tjänare medan köttet kokades och hade en treuddig gaffel i handen.
14 Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan, och allt som gaffeln fick upp tog prästen. Så gjorde de mot alla israeliter som kom dit till Silo.
15 Ja, till och med innan man hade förbränt det feta, kom prästens tjänare och sade till den som offrade: "Ge hit kött att steka åt prästen, för han vill inte ha kokt kött av dig, utan rått."
16 Om då mannen svarade honom: "Låt dem först förbränna det feta, sedan kan du ta vad du vill", så brukade han svara: "Nej, ge mig det nu, annars tar jag det med våld."
17 De unga männens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket därigenom lärde sig att förakta Herrens offer.
18 Samuel gjorde tjänst inför Herrens ansikte och var redan som pojke klädd i linneefod.
19 Dessutom brukade hans mor varje år göra åt honom en liten kåpa, som hon hade med sig, när hon tillsammans med sin man begav sig upp för att offra det årliga slaktoffret.
20 Då brukade Eli välsigna Elkana och hans hustru och säga: "Må Herren ge dig fler barn med denna kvinna i stället för det som hon fick som bönesvar när hon bad till Herren." Så gick de hem igen.
21 Herren såg till Hanna och hon blev havande och födde tre söner och två döttrar. Men pojken Samuel växte upp inför Herren.
22 Eli var nu mycket gammal. När han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de låg med de kvinnor som tjänstgjorde vid ingången till uppenbarelsetältet,
23 sade han till dem: "Varför gör ni sådant? Jag hör från allt folket här hur illa ni handlar.
24 Gör inte så, mina söner! Det är inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk.
25 Om en människa syndar mot en annan människa, kan Gud medla för henne. Men om en människa syndar mot Herren, vem kan då medla för henne?" Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.
26 Och pojken Samuel växte och blev stor och blev till glädje för både Herren och människor.
27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: "Så säger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus när de var i Egypten och tjänade faraos hus?
28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till präst åt mig för att offra på mitt altare och tända rökelse och bära efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer åt din faders hus?
29 Varför föraktar ni då mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du ära dina söner mer än mig, så att ni göder er själva med det bästa av varje offergåva från mitt folk Israel?
30 Därför säger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle få vandra inför mig för all framtid, men nu säger Herren: Det skall inte ske! Jag skall ära dem som ärar mig, men de som föraktar mig skall komma på skam.
31 Se, dagar skall komma, då jag skall hugga av din arm och din faders hus arm så att ingen skall bli gammal i ditt hus.
32 Du skall få se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen skall någonsin bli gammal i ditt hus.
33 Den man av din släkt som jag inte utrotar från mitt altare skall få dina ögon att förtvina och bli till sorg för din själ. Och alla som växer upp i ditt hus skall dö i sina bästa år.
34 Tecknet på detta skall för dig vara det som kommer att drabba dina båda söner Hofni och Pinehas: På samma dag skall de båda dö.
35 Men jag skall låta en trogen präst framträda åt mig. Han skall göra det som är i mitt hjärta och min själ. Åt honom skall jag bygga ett hus på fast grund, och han skall ständigt vandra inför min smorde.
36 Och det skall bli så att var och en som är kvar av ditt hus skall komma och falla ner inför honom för att få ett silvermynt eller en kaka bröd och säga: Anställ mig för någon prästsyssla, så att jag får en bit bröd att äta."