4 När han kom till fårfållorna vid vägen, fanns där en grotta. Dit gick han in för att uträtta sina behov. Men David och hans män satt längst inne i grottan.
5 Davids män sade till honom: "Se, detta är den dag som Herren har talat till dig om: Se, jag ger din fiende i din hand, så att du får göra vad du vill med honom." Då reste David sig och skar obemärkt av en flik på Sauls mantel.
6 Men efteråt slog Davids samvete honom för att han hade skurit av fliken på Sauls mantel.
7 Han sade till sina män: " Herren förbjude att jag skulle göra detta mot min herre, mot Herrens smorde, att jag skulle räcka ut min hand mot honom. Han är ju Herrens smorde."
8 David höll tillbaka sina män med stränga ord och tillät dem inte att överfalla Saul. Och Saul steg upp och gick ut ur grottan och fortsatte sin väg.
9 Då steg också David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: "Min herre och konung!" När Saul såg sig tillbaka, böjde David sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.
10 Han sade till Saul: "Varför lyssnar du till sådana människor som säger att David vill din olycka?