4 När nu David var i öknen och fick höra att Nabal klippte sina får,
5 sände han i väg tio unga män och sade till dem: "Gå upp till Karmel och bege er till Nabal och hälsa honom i mitt namn
6 och säg: Må du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har.
7 Jag har hört att du håller på med fårklippning. Nu är det så att dina herdar har vistats hos oss utan att vi har gjort dem något ont och utan att något har kommit bort för dem under hela den tid de har varit i Karmel.
8 Fråga dina tjänare, så skall de själva säga dig det. Låt nu mina unga män finna nåd för dina ögon. Vi har ju kommit hit en glädjedag. Ge därför åt dina tjänare och din son David vad du kan ha till hands."
9 När Davids män kom dit, talade de i Davids namn allt detta till Nabal. Sedan väntade de.
10 Men Nabal svarade Davids tjänare: "Vem är David, vem är Isais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar.