6 och säg: Må du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har.
7 Jag har hört att du håller på med fårklippning. Nu är det så att dina herdar har vistats hos oss utan att vi har gjort dem något ont och utan att något har kommit bort för dem under hela den tid de har varit i Karmel.
8 Fråga dina tjänare, så skall de själva säga dig det. Låt nu mina unga män finna nåd för dina ögon. Vi har ju kommit hit en glädjedag. Ge därför åt dina tjänare och din son David vad du kan ha till hands."
9 När Davids män kom dit, talade de i Davids namn allt detta till Nabal. Sedan väntade de.
10 Men Nabal svarade Davids tjänare: "Vem är David, vem är Isais son? Nu för tiden är det många tjänare som rymmer från sina herrar.
11 Skulle jag ta min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat åt mina fårklippare, och ge åt män som jag inte vet varifrån de är?"
12 Då vände Davids män om och gick sin väg. När de kom tillbaka berättade de allt detta för David.