7 Jag gjorde som jag hade blivit tillsagd. På ljusa dagen förde jag ut mitt bohag, som om jag skulle gå i landsflykt. På kvällen gjorde jag med handen en öppning i väggen, och när det hade blivit mörkt förde jag ut mina saker genom den och bar dem på axeln inför deras ögon.
8 Följande morgon kom Herrens ord till mig. Han sade:
9 "Du människobarn, har inte Israels hus, detta upproriska släkte, frågat dig: Vad är det du gör?
10 Svara dem då: Så säger Herren, Herren: Detta budskap gäller fursten i Jerusalem och alla dem av Israels hus som är i staden.
11 Säg: Jag är ett tecken för er. Såsom jag har gjort, så skall det gå dem. De skall vandra bort i landsflykt och fångenskap.
12 Fursten som de har ibland sig skall lyfta upp sin börda på axeln och dra ut i mörkret. Man skall göra en öppning i väggen och ta sig ut genom den. Fursten skall täcka över sitt ansikte, så att han inte ser landet.
13 Jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bli fångad i min snara. Jag skall föra honom till Babel i kaldeernas land, som han dock inte skall se, och där skall han dö.