1 Herrens ord kom till mig. Han sade:
2 "Du människobarn, tala till dina landsmän och säg till dem: När jag låter svärdet drabba ett land och folket i det landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare,
3 och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket,
4 men den som får höra ljudet från hornet ändå inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud.
5 Han hörde ljudet från hornet men lät inte varna sig. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, hade han räddat sitt liv.
6 Men om väktaren ser svärdet komma och inte blåser i hornet för att varna folket, och svärdet kommer och tar bort någon bland dem, då dör denne genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.
7 Du människobarn, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.
8 När jag säger till den ogud-aktige: Du ogudaktige, du måste dö! och du då inte varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.
9 Men om du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv.
10 Du människobarn, säg till Israels hus: Ni säger: Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?
11 Svara dem: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?
12 Men du människobarn, säg till dina landsmän: Den rättfärdiges rättfärdighet skall inte rädda honom när han syndar. Den ogudaktige skall inte komma på fall genom sin ogudaktighet, när han vänder om från sin ogudaktighet. Den rättfärdige skall inte heller kunna leva genom sin rättfärdighet när han syndar.
13 Om jag säger till den rättfärdige att han skall få leva, och han sedan förlitar sig på sin rättfärdighet och gör det som är orätt, så skall ingen av alla hans rättfärdiga gärningar bli ihågkommen, utan han skall dö för det orätta han har gjort.
14 Om jag säger till den ogudaktige: Du måste dö! och han sedan vänder om från sin synd och gör vad som är rätt och rättfärdigt,
15 så att han, den ogudaktige, ger tillbaka den pant han har fått och ersätter vad han har stulit och vandrar efter livets stadgar, så att han inte gör det som är orätt, då skall han förvisso få leva och inte dö.
16 Man skall inte komma ihåg några av de synder han har begått. Eftersom han har gjort vad som är rätt och rättfärdigt, skall han förvisso få leva.
17 Men när dina landsmän säger: Herrens väg är inte rätt, då är det tvärtom deras egen väg som inte är rätt.
18 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och syndar, måste han dö.
19 Men om den ogudaktige vänder om från sin ogudaktighet och gör vad som är rätt och rättfärdigt, då skall han få leva.
20 Ändå säger ni: Herrens väg är inte rätt. Men jag skall döma var och en av er efter hans vägar, ni av Israels hus."
21 I det tolfte året sedan vi hade blivit bortförda i fångenskap, på femte dagen i tionde månaden, kom en flykting från Jerusalem till mig och berättade: "Staden har fallit."
22 På kvällen före flyktingens ankomst hade Herrens hand kommit över mig. På morgonen öppnade han min mun innan mannen kom. Min mun öppnades och jag var inte längre stum.
23 Herrens ord kom till mig. Han sade:
24 "Du människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet!
25 Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet?
26 Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting, och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?
27 Så skall du säga till dem: Så säger Herren, Herren: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna skall falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet skall jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor skall dö genom pest.
28 Jag skall göra landet öde och tomt och dess stolta makt skall upphöra. Israels berg skall läggas öde, så att ingen går fram där.
29 Då skall de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla de avskyvärda ting som de har gjort.
30 Men du, människobarn, dina landsmän talar om dig vid murarna och i ingångarna till husen. De talar med varandra och säger: Kom och hör, vad det är för ett ord som nu kommer från Herren.
31 De kommer till dig som de brukade göra och sätter sig hos dig som mitt folk. De hör dina ord men gör inte efter dem. De talar ljuvliga ord med munnen, men deras hjärtan strävar efter orätt vinning.
32 Och se, du är för dem lik den som sjunger kärleksvisor med vacker röst och spelar väl. De hör dina ord men gör inte efter dem.
33 Men när det kommer - och se, det kommer - då skall de inse att en profet har varit ibland dem."