23 Herrens ord kom till mig. Han sade:
24 "Du människobarn, de som bor ibland ruinerna i Israels land säger: Abraham var ensam, och ändå ärvde han landet. Vi är många, så mycket mer måste väl vi då ärva landet!
25 Säg därför till dem: Så säger Herren, Herren: Ni äter kött med blodet i, ni riktar blicken mot era eländiga avgudar, och ni låter blod flyta. Skulle ni då ärva landet?
26 Ni litar på era svärd. Ni gör avskyvärda ting, och ni kränker varandras hustrur. Skulle ni då ärva landet?
27 Så skall du säga till dem: Så säger Herren, Herren: Så sant jag lever, de som bor där bland ruinerna skall falla för svärd, och den som finns ute på öppna fältet skall jag låta slukas av de vilda djuren, och de som bor i bergfästen och grottor skall dö genom pest.
28 Jag skall göra landet öde och tomt och dess stolta makt skall upphöra. Israels berg skall läggas öde, så att ingen går fram där.
29 Då skall de inse att jag är Herren, när jag gör landet till en ödslig ödemark på grund av alla de avskyvärda ting som de har gjort.