1 Då sade Herren till mig: "Gå och köp dig ett höftskynke av linne och sätt det omkring dina höfter, men låt det inte bli vått."
2 Jag köpte ett höftskynke, som Herren hade befallt, och satte det omkring mina höfter.
3 Då kom Herrens ord till mig för andra gången. Han sade:
4 "Tag höftskynket som du har köpt och som du bär omkring dina höfter och stå upp och gå till Eufrat och göm det i en bergsskreva."
5 Och jag gick och gömde det vid Eufrat, så som Herren hade befallt mig.
6 En lång tid därefter sade Herren till mig: "Stå upp och gå till Eufrat och hämta höftskynket som jag befallde dig att gömma där."
7 Jag gick då bort till Eufrat och grävde och tog fram höftskynket från det ställe där jag hade gömt det. Men se, nu var höftskynket fördärvat och det dög inte längre till någonting.
8 Då kom Herrens ord till mig. Han sade:
9 Så säger Herren: På samma sätt skall jag göra slut på Judas och Jerusalems stora högmod.
10 Detta onda folk, som inte vill lyssna till mitt ord utan följer sitt hårda hjärta och håller sig till andra gudar, tjänar och tillber dem, det skall bli som detta höftskynke som inte duger till något.
11 Ty liksom en mans höftskynke sluter sig tätt omkring hans höfter, så lät jag hela Israels hus och hela Juda hus sluta sig till mig, säger Herren, för att de skulle vara mitt folk, till berömmelse, pris och ära för mig. Men de ville inte lyssna.
12 Säg därför till dem: Så säger Herren, Israels Gud: Alla vinkärl är till för att fyllas med vin. Och när de då säger till dig: "Skulle vi inte veta att alla vinkärl är till för att fyllas med vin?"
13 så svara dem: Så säger Herren: Se, jag skall fylla alla dem som bor i detta land så att de blir berusade, kungarna som sitter på Davids tron, prästerna och profeterna, ja, alla Jerusalems invånare.
14 Och jag skall krossa dem, den ene mot den andre, både fäder och barn, säger Herren. Jag skall inte förbarma mig, inte vara skonsam och inte ha medlidande, så att jag låter bli att förgöra dem. 15Hör och lyssna till detta,var inte högmodiga, ty Herren har talat.
16 Ge Herren, er Gud, ärainnan han låter mörkret kommaoch innan era fötter snubblar på bergen när det skymmer.Ni väntar på ljus,men han skall förvandla det till dödsskugga,till tjockt mörker.
17 Men vill ni inte höra på detta,skall jag i det fördolda gråta över sådant högmod.Bittert gråter jag och tårar strömmar från mina ögon,därför att Herrens hjord förs bort i fångenskap.
18 Säg till kungen och kungamodern:Stig ner från er tron,ty den praktfulla kronanhar fallit från era huvuden.
19 Städerna i Negev är stängdaoch ingen finns som öppnar dem.Hela Juda är bortfört i fångenskap,ja, bortfört helt och hållet.
20 Lyft er blick och se dem som kommer norrifrån.Var är hjorden du fick,din härliga hjord?
21 Vad kommer du att säga,när han till härskare över dig sätter mänsom du själv har gjort till dina förtroliga vänner?Skall du då inte gripas av våndasom en kvinna i födslosmärtor?
22 Men om du säger i ditt hjärta:"Varför har detta hänt mig?"så vet att det var för din stora missgärnings skullsom ditt mantelsläp lyftes uppoch din kropp utsattes för våld.
23 Kan en nubier förvandla sin hudeller en leopard sina fläckar?Då skulle också ni kunna göra gott,ni som är så vana att göra ont.
24 Därför vill jag skingra dem likt strå som förs bortav ökenvinden.
25 Detta skall vara din lott,den del du får av mig, säger Herren,därför att du har glömt migoch förtröstat på lögn.
26 Därför skall jag också dra upp mantelsläpet över ditt ansikte,så att man får se din skam,
27 ditt äktenskapsbrott, ditt liderliga frustande,din skamliga otukt.På höjderna och på fältethar jag sett dina vedervärdigheter.Ve dig, Jerusalem!Hur länge skall det dröja innan du blir ren?