1 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren.
3 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats.
4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel."
5 Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra,
6 sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka.
7 Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder.
8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.
9 Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner.
10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting.
11 Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska.
13 Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er,
14 därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo:
15 Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
16 Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig.
17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?
18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar.
19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam?
20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
21 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet!
22 Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer.
23 Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl."
24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem.
26 Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
27 Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.
28 Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."
29 Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede.
30 Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det.
31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats.
33 Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
34 I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.