16 Och folket som de profeterar för, männen och deras hustrur, deras söner och döttrar, skall kastas ut på Jerusalems gator slagna av hunger och svärd och ingen skall begrava dem. Jag skall låta deras ondska drabba dem själva.
17 Tala till dem detta ord: Natt och dag strömmar tårar från mina ögon,och må de inte upphöra,ty jungfrun, dottern mitt folk,har drabbats av ett förkrossande slag,av ett svårt och oläkligt sår.
18 Går jag ut på fältenligger där män genomborrade av svärd,och kommer jag in i stadenmöts jag av hungerns plågor.Både profet och prästdrar vidare mot ett land de inte känner.
19 Har du då alldeles förkastat Juda?Känner du avsky för Sion?Eller varför har du slagit ossså att ingen kan bota oss?Vi väntar på välgång,men inget gott kommer,på en tid med läkedom,men se, förskräckelse råder.
20 Herre, vi erkänner vår ogudaktighetoch våra fäders missgärning,ty vi har syndat mot dig.
21 För ditt namns skull:Förkasta oss inte,låt inte din härlighets tron bli föraktad.Kom ihåg ditt förbund med ossoch bryt det inte.
22 Kan någon av hednafolkens förgängliga avgudar ge regn?Kan himlen av sig själv låta skurar falla?Nej, endast du, Herre, vår Gud!Vi hoppas på dig,ty du har gjort allt detta.