2 Juda sörjer,dess portar tynar bort,de lutar sig sörjande mot jorden,och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
3 De mäktiga sänder sina tjänare efter vatten,men när de kommer till dammarnafinner de inget vattenutan måste vända tillbaka med tomma kärl.De är skamsna och förtvivladeoch täcker huvudet.
4 Eftersom marken spricker upp,då det inte regnar i landet,står jordbrukarna med skamoch täcker sina huvuden.
5 Också hinden på fältetöverger sin nyfödda kalv,därför att det inte finns något grönt.
6 Vildåsnorna står på höjdernaoch flämtar efter luft som schakaler.Deras ögon är matta,ty det finns inget gräs.
7 Även om våra missgärningar vittnar mot oss,grip ändå in, för ditt namns skull, Herre.Ja, gång på gång har vi avfallit och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,dess frälsare i nödens tid,varför är du som en främling i landet,lik en vägfarande som stannar för en natt?