1 Men Herren sade till mig: Även om Mose och Samuel trädde fram inför mig, skulle jag ändå inte vara vänligt sinnad mot detta folk. Driv bort dem från mitt ansikte och låt dem gå.
2 Om de frågar dig: "Vart skall vi gå?" skall du svara dem: Så säger Herren: I dödens våld den som hör döden till, i svärdets våld den som hör svärdet till, i hungerns våld den som hör hungern till och i fångenskapens våld den som hör fångenskapen till.
3 Fyra slags plågor skall jag låta komma över dem, säger Herren: Svärdet som skall döda dem, hundarna som skall släpa bort dem, och himlens fåglar och vilddjuren på marken som skall äta upp och göra slut på dem.
4 Jag skall göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, på grund av det som Manasse, Hiskias son, kung i Juda, har gjort i Jerusalem.
5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,ja, vem kan ha medlidande med dig?Vem vill ta en omväg för att frågahur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,och vänt mig ryggen.Därför har jag räckt ut min hand emot digför att förgöra dig.Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde dem barnlösa,jag förgjorde mitt folk,men de vände inte om från sina vägar.