5 Ty vem kan ha förbarmande med dig, Jerusalem,ja, vem kan ha medlidande med dig?Vem vill ta en omväg för att frågahur det står till med dig?
6 Du har förkastat mig, säger Herren,och vänt mig ryggen.Därför har jag räckt ut min hand emot digför att förgöra dig.Jag är trött på att visa förbarmande.
7 Jag kastade dem med kastskovelvid landets portar,jag gjorde dem barnlösa,jag förgjorde mitt folk,men de vände inte om från sina vägar.
8 Deras änkor blev inför migfler än sandkornen i havet.Över mödrarna till deras unga mänlät jag inkräktare härja mitt på ljusa dagen.Plötsligt lät jag ångest och skräck drabba dem.
9 Den som hade fött sju sönersvimmade och gav upp andan.Hennes sol gick ner medan det ännu var dag,hon måste blygas och skämmas.De som är kvar av demskall jag överlämna åt deras fienders svärd,säger Herren.
10 "Ve mig, min mor, att du har fött mig,en man som ställer till osämja och träta för hela landet!Jag har inte lånat dem någotoch de har inte givit lån till mig.Ändå förbannar alla mig."
11 Men Herren svarade: "Sannerligen, jag skall styrka dig så att det går dig väl. Sannerligen, jag skall göra så att dina fiender kommer och bönfaller inför dig i olyckans och nödens tid.