1 På den tiden, säger Herren, skall man kasta Juda kungars och furstars ben, prästernas och profeternas ben och Jerusalems invånares ben ut ur deras gravar
2 och strö omkring dem inför solen och månen och himlens alla stjärnor, som de har älskat, dyrkat och följt, sökt och tillbett. De skall inte samlas ihop eller begravas, de skall bli gödsel på marken.
3 Alla de som blir kvar av detta onda släkte skall hellre vilja dö än leva, vart jag än fördriver dem, säger Herren Sebaot.
4 Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller reser han sig då inte upp igenoch om någon går vilse vänder han då inte om?
5 Varför vänder de sig ständigt bort,detta Jerusalems folk?De håller fast vid sitt svek,de vägrar att vända om.
6 Jag har lyssnat och hört efter.Det som inte är rätt, det talar de.Ingen enda ångrar sin ondska,ingen säger: "Vad har jag gjort?"Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
7 Till och med storken under himlenvet sin bestämda tid,och turturduvan, svalan och trananpassar tiden när de skall komma tillbaka.Men mitt folk känner inte Herrens domslut.