2 Då prisade jag de döda, som redan dött, lyckligare än de levande, som ännu levde.
3 Men lyckligare än de båda prisade jag den som ännu ej blivit till, den som ej sett det onda som görs under solen.
4 Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också detta är fåfänglighet och ett jagande efter vind.
5 Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv.
6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och ett jagande efter vind.
7 Ännu mer av förgänglighet såg jag under solen:
8 En man kan stå helt ensam och inte ha någon vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det inget slut på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem mödar jag mig då och nekar mig själv allt gott? Också detta är fåfänglighet och en usel möda.