1 Vem är lik den vise, och vem kan förklara saker och ting? Visheten gör människans ansikte ljust,det stränga i hennes uppsyn förvandlas.
2 Jag säger: Akta på kungens ordför den eds skull som du har svurit vid Gud.
3 Var inte snar att överge honom,framhärda inte i något ont.Han gör allt vad han vill.
4 Ty en kungs ord är mäktigt,och vem kan säga till honom: "Vad gör du?"
5 Den som håller budetvill inte veta av något ont.Den vises hjärta känner tid och dom.
6 För allting finns en tid och en dom,och en människas ondska vilar tungt på henne.
7 Hon vet ju inte vad som kommer att ske,och vem kan säga henne hur det kommer att gå?
8 Ingen människa har makt över anden, så att hon kan hålla anden kvar,och ingen har makt över dödens dag.I krig kommer ingen undan,och ondska kan inte rädda den ogudaktige.
9 Allt detta såg jag, när jag gav akt på allt det som sker under solen, i en tid när människa har makt över människa till hennes olycka.
10 Jag såg också de ogudaktiga bli begravda och gå till vila, medan de som gjort det rätta måste dra bort från den heliga platsen och blev glömda i staden. Också detta är förgänglighet.
11 Därför att domen inte genast fälls över det onda, styrks människors barn att göra det som är ont.
12 Men även om syndaren hundra gånger gör det som är ont och lever länge, så vet jag ändå: Det går väl för de gudfruktiga - de fruktar ju Gud -
13 men illa för den orättfärdige. Hans levnad förlängs inte som skuggan - han fruktar ju inte Gud.
14 Fåfänglighet är detta som sker på jorden, att det kan gå de rättfärdiga som om de hade gjort ogudaktiga gärningar, och att det kan gå de ogudaktiga som om de hade gjort rättfärdiga gärningar. Jag sade: Också detta är fåfänglighet.
15 Jag prisar glädjen, ty det finns inget bättre för människan under solen än att hon äter och dricker och är glad. Det är vad som följer henne i hennes möda de livsdagar Gud ger henne under solen.
16 När jag alltså inriktade mitt hjärta på att förstå visheten och såg den verksamhet som försiggår på jorden - varken dag eller natt unnar man sig sömn -
17 då insåg jag att alla Guds verk är sådana att människan inte förmår fatta vad som sker under solen. Ty hur mycket människan än bemödar sig med att utforska det, förstår hon det ändå inte. Även om den vise säger sig förstå det, kan han ändå inte fatta det.