11 Ljuv är arbetarens sömn, han må ha litet eller mycket att äta. Men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.
12 Ett svårt elände har jag sett under solen: hopsparad rikedom som blir sin ägare till skada.
13 Går denna rikedom förlorad genom någon olycka och ägaren har en son, får denne ingenting.
14 Som han kom ut ur moderlivet, lika naken måste han gå bort igen. För sitt slit får han inget att ta med sig.
15 Också detta är ett svårt elände. Han skall gå bort som han kom. Vad vinner han som mödar sig för vinden!
16 Ja, alla dagar lever han i mörker med mycken oro, sjukdom och besvikelse.
17 Se, detta är vad jag har insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och gör sig goda dagar mitt i sin möda, när hon strävar under solen, de levnadsdagar som Gud ger henne. Ty detta är hennes del.