1 Jag har under solen sett ett elände som vilar tungt på människorna:
2 Det är när Gud har gett rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, och Gud sedan inte ger honom möjlighet att själv njuta av det, utan låter en främling göra det. Detta är förgänglighet och en svår plåga.
3 Om en man får hundra barn och lever i många år, ja, hur många hans dagar än blir, men han inte får njuta av det goda, och om han dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han.
4 Ty till förgänglighet har det kommit, i mörker går det bort, och mörkret döljer dess namn.
5 Det fick inte se eller känna solen. Det har mer vila än den andre.
6 Ja, även om han levde i två gånger tusen år utan att se något gott - går inte alla ändå till en och samma plats?
7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.