42 De ropade, men där fanns ingen räddare,till Herren, men han svarade dem inte.
43 Jag stötte sönder dem till stoft för vinden,jag kastade ut dem som smuts på gatan.
44 Du räddade mig ur folkets strider,du satte mig till ett huvud för hednafolk,folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.
45 Så snart de hörde talas om mig, lydde de mig,främlingar kom krypande för mig.
46 Främlingarnas mod vissnade bort,med bävan övergav de sina fästen.
47 Herren lever! Välsignad vare min klippa,upphöjd vare min frälsnings Gud!
48 Gud, du har givit mig hämndoch lagt folken under mig.