1 För sångmästaren, till Jedutun, en psalm av Asaf.
2 Jag vill höja min röst till Gud och ropa,jag vill höja min röst till Gud,och han lyssnar till mig.
3 På nödens dag söker jag Herren,om natten är min hand uträckt och blir ej trött.Min själ vill inte låta sig tröstas.
4 Jag tänker på Gud och klagar,jag grubblar ty min ande tynar bort. Sela.
5 Mina ögonlock håller du öppna,jag är full av oro och kan inte tala.
6 Jag tänker på tider som varit,på år som för länge sedan flytt.
7 Om natten minns jag min sång.Jag grubblar i mitt hjärta,min ande tänker efter.
8 Skall då Herren förkasta för evigtoch aldrig mer visa nåd?
9 Är det slut med hans godhet för alltid,har hans ord blivit till intet för alla tider?
10 Har Gud glömt att vara nådig,eller har han i vredestängt inne sin barmhärtighet? Sela.
11 Jag svarar: Detta är min plåga,att den Högstes högra hand inte är som förr.
12 Jag vill minnas Herrens gärningar,jag vill minnas dina forna under.
13 Jag vill begrunda alla dina gärningaroch tänka på det du har gjort.
14 Gud, i helighet går din väg.Vilken gud är så stor som Gud?
15 Du är den Gud som gör under,du har uppenbarat din makt bland folken.
16 Med din arm har du återlöst ditt folk,Jakobs och Josefs barn. Sela.
17 Vattnen såg dig, Gud,vattnen såg dig och bävade,själva djupen darrade.
18 Molnen göt ut strömmar av vatten,skyarna lät höra sin röst,och dina pilar for omkring.
19 Din åska ljöd i virvelstormen,blixtar lyste upp världen,jorden darrade och bävade.
20 Genom havet gick din väg,din stig genom stora vatten,och dina fotspår fann man inte.
21 Så förde du ditt folk som en hjordgenom Moses och Arons hand.