6 Till dig ropade de och fick hjälp,på dig förtröstade de och kom ej på skam.
7 Men jag är en mask och inte en människa,hånad av människor, föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,de spärrar upp munnen,de skakar på huvudet:
9 "Anförtro dig åt Herren!Han skall befria och rädda honom,han har ju honom kär."
10 Det var du som hämtade mig ut ur moderlivetoch lät mig vila trygg vid min moders bröst.
11 På dig är jag kastad ända från modersskötet,redan i moderlivet var du min Gud.
12 Var inte långt ifrån mig, ty nöd är nära,och ingen finns som hjälper.