7 Jag sade när det gick mig väl:"Jag skall aldrig vackla."
8 Herre, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt,men när du dolde ditt ansikte blev jag förskräckt.
9 Till dig, Herre, ropade jag,till Herren bad jag om nåd:
10 "Vilken vinning har du av mitt blod,av att jag far ner i graven?Kan stoftet tacka dig,kan det förkunna din trofasthet?
11 Hör, Herre, var mig nådig! Herre, var min hjälpare!
12 Du förvandlade min klagan till dans,du tog av mig sorgens dräktoch klädde mig i glädje.
13 Därför skall min själ lovsjunga dig utan att tystna. Herre, min Gud, jag vill tacka dig för evigt.